Du är här: Rättsområden > Internationell privat- och familjerätt

Internationell privaträtt är ett rättsområde som alltfler kommer i kontakt med på grund av det ökande internationella utbytet. Den internationella privaträtten handlar om att avgöra vilken rätt som ska tillämpas och vilken domstol som är behörig när ett mål har anknytning till flera olika länder. Det kan exempelvis röra sig om vilken rätt som ska tillämpas på en bodelning när en make är bosatt i Sverige och en i Frankrike.

Man kan skilja mellan s.k. forumregler, som avgör vilken domstol som kan avgöra en tvist och lagvalsregler som avgör vilken rättsordning som ska tillämpas i ett visst mål. Det finns dels ett antal svenska författningar om domsrätt och lagval, vilka lätt kolliderar med liknande utländska författningar, dels ett antal internationella konventioner på området.

Jag kommer här att skriva kort om internationellt privaträttsliga aspekter, dvs. frågeställningar som relaterar till internationell familjerätt, om äktenskap, arv och testamente, eftersom det är frågor som berör många. Anledningen till att man ofta tillämpar utländsk rätt är att det anses leda till bättre och för parterna mer förutsebara resultat.

Den internationella privaträtten gäller i stort sett alla civilrättsliga områden (inom straff- och förvaltningsrätten tillämpas knappast utländska författningar), men sannolikt är det de familjerättsliga frågorna som mest har uppmärksammats i offentligheten.

Internationella äktenskap

Äktenskap som ingåtts i utlandet och är giltiga där erkänns i stort sett alltid i Sverige. Det finns ett fåtal undantag från detta, men i princip har lagstiftaren utgått från att det inte ska få finnas alltför många äktenskap som erkänns i en stat men inte i en annan eftersom detta skulle skapa många problem rörande arv, underhåll med mera. Undantagen rör framförallt äktenskap som ingåtts under tvång.

Författningar

Det finns ett ganska stort antal författningar som reglerar när utländsk rätt ska tillämpas i exempelvis familjemål. En viktig sådan författning är Lag 1904:26 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, hädanefter IÄL. Lagen reglerar ett antal frågor rörande svensk domstols behörighet i äktenskapsmål och tillhandahåller en katalog över olika situationer i fråga om medborgarskap och hemvist.

S.k. typfrämmande rättsinstitut

Ett intressant ämne inom den internationella privaträtten som också har stor praktisk betydelse är de s.k. typfrämmande rättsinstituten. Detta problem har aktualiserats gällande bl.a. den s.k. islamiska brudpenningen (mahr), vilken ofta kan innebära att hustrun vid äktenskapsskillnad har rätt att få ut ett visst belopp för sin försörjning.  Den kan emellertid också innebära att hustrun även under äktenskapet har rätt att få ut ett visst belopp. Den liknar alltså närmast den hemgift som tidigare fanns i Sverige. Man har då ofta, men inte alltid (det finns några hovrättsdomar i ämnet, bl.a. RH 1993:116) behandlat brudpenningen som ett kapitaliserat underhåll enligt svensk rätt.

Ett numera också typfrämmande institut är s.k. hemskillnad som kan meddelas i många länder. Enligt IÄL lag kan sådan få betydelse för kravet på betänketid vid äktenskaps upplösning i Sverige.  Ett liknande problem utgörs av återgång av äktenskap, vilket finns i många länder. I Sverige är ju ett äktenskap som är giltigt till formen, dvs. förrättat av behörig vigselförrättare, alltid giltigt även om det strider mot några av de grunder som kontrolleras i samband med hindersprövning, exempelvis nära släktskap. Sådana äktenskap kan i många länder fås att gå åter, men kan i Sverige bara upplösas genom äktenskapsskillnad.  I allmänhet behandlar man då den utländska återgången som en svensk äktenskapsskillnad.

Ordre public

Enligt många svenska författningar ska alltså utländsk rätt tillämpas i många sammanhang när ett mål har anknytning till flera länder.  Det finns dock en begränsning i detta avseende som inte alltid behöver utgöra skriven rätt för att kunna tillämpas men som i många författningar uttrycks med formeln att en främmande rättsregel inte ska tillämpas om den uppenbart strider mot grunderna för den svenska rättsordningen. Det är detta som menas med ordre public, på engelska public policy. Vad som utgör grunderna för den svenska rättsordningen är dock oklart, men ordre-public förbehållet torde åberopas i många fall där tillämpningen av en utländsk rättsregel ter sig stötande för det svenska rättsmedvetandet.  Ett exempel som har anförts av Mikael Bogdan skulle kunna vara att man sannolikt skulle vägra att meddela en dom grundad på en regel som ålägger avlägsna släktingar underhållsskyldighet.

Man skulle också kunna se Europakonventionen, som numera är svensk lag, som en katalog över grunderna för den svenska rättsordningen. Denna uppfattning ter sig rimlig, men exempelvis Mikael Bogdan anser att det faktum att en rättsregel strider mot Europakonventionen utgör en självständig grund att vägra tillämpning och att man där alltså inte behöver åberopa ordre-public (Se Michael Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, sjunde upplagan, s. 82).

Behöver du en jurist inom internationell  privat- och familjerätt? Kontakta oss för juridisk rådgivning inom internationell privat- och familjerätt.