Du är här: Rättsområden > Tvist och tvistlösning

Med tvist menas i allmänhet en rättslig konflikt mellan privatpersoner eller företag som kan avgöras av en tingsrätt, dvs. en s.k. allmän domstol inom ramen för ett tvistemål. Man brukar inte tala om tvist i samband med tvistemål mellan staten och enskilda, även om det naturligtvis finns åtskilliga likheter[1]. I allmänhet inleds en tvist genom att en part framställer ett krav mot en annan, försök till förlikningsförhandlingar för att nå en tvistlösning kanske görs, men kan man inte enas och motparten delvis eller helt bestrider kravet får den som vill göra det gällande ansöka om stämning vid en tingsrätt. Tingsrätten förelägger då, efter att käranden[2] betalt in ansökningsavgiften, motparten att ange sin inställning till kravet. Eventuellt kan också ytterligare skriftväxling förekomma om tvistefrågorna är komplicerade och behöver utredas närmare.

Tvistemål och förlikning

Muntlig förberedelse

 I allmänhet hålls i varje fall en s.k. muntlig förberedelse i tvistemål för att rätten i parternas närvaro ska kunna bilda sig en uppfattning om tvisten.

Tvistlösning genom förlikning

I detta läge försöker också många domare, ofta ganska enträget, förmå parterna att ingå förlikning och själva nå en tvistlösning. I så fall har man möjlighet att yrka att domen ska stadfästas genom dom. Det har den fördelen att  käranden, för det fall att motparten inte betalar i enlighet med förlikningen, omedelbart kan göra den  gällande och begära verkställighet genom Kronofogdemyndigheten.  Om förlikningen inte stadfästs utan endast tas till protokollet får den som vill göra den gällande i princip inleda en ny rättegång för att få en verkställbar dom, en s.k. exekutionstitel. Vad som i praktiken sker är naturligtvis en förhandlingsfråga och hänger väl också samman med förtroendet för motparten.

En part ingår ofta förlikning i förhoppning om att få betalt tidigare än om han skulle ha att vänta på en huvudförhandling, vilket kan ta sin tid i fordringstvister, som inte är högprioriterade i förhållande till mer socialt behjärtansvärda mål. Ett bra sätt att utforma en förlikning kan därför vara att den förpliktigade ska utge ett visst belopp, kanske hälften av yrkat belopp, före ett visst datum, och om detta inte sker, ett högre belopp. Också detta är naturligtvis en förhandlingsfråga.

Om förlikning kommer till stånd eller inte beror mycket på den enskilde domaren; vissa domare ser det som ett slags sport att övertyga parterna att förlikas och detta besparar i och för sig domstolarna mycket arbete och parterna stora kostnader. Naturligtvis beror utgången i detta läge också i hög grad på parternas möjligheter att finansiera ett fortsatt processande genom hem- eller företagsförsäkringar, eller i extrema fall genom det statliga rättsskyddet.

Tvistlösning genom huvudförhandling

Nås ingen förlikning och tvistlösning under den muntliga förberedelsen kommer tingsrätten så småningom att kalla till huvudförhandling. Inför huvudförhandlingen i en tvist ska i princip alla omständigheter parterna vill åberopa  vara kända för rätten och i princip går det inte, utom under mycket speciella omständigheter, att framställa nya yrkanden under huvudförhandlingen. Under huvudförhandlingen ska parterna också framställa sina yrkanden på rättegångskostnader för att dessa ska kunna beaktas.

Dom brukar meddelas inom några veckor, denna kan sedan överklaga till överinstanserna, hovrätt och Högsta domstolen, men för detta kräva i de flesta tvistemål prövningstillstånd, vilket är ganska svårt att få. Parterna får alltså i allmänhet räkna med att tingsrättens dom kommer att bli bestående. Därför är det naturligtvis också mycket viktigt att alla omständigheter verkligen åberopas i tingsrätten och att parterna utför sin talan så gott de kan.

Prövningstillstånd

För att prövningstillstånd ska beviljas krävs i princip att domen innehåller ett grovt fel eller att målet är sådant att det kan läggas till grund för ett prejudikat, dvs. innehåller en rättsfråga som inte tidigare prövats eller angående vilken det bara finns mycket otydlig praxis.


[1] Europakonventionens formel ”civila rättigheter och skyldigheter” som används för att klargöra den ram inom vilken enskilda kan göra anspråk på vissa rättssäkerhetsgarantier omfattar såväl mål där enskilda som staten är motpart.

[2] Dvs. den som ingett stämningsansökan. Motparten kallas då svarande.

Behöver du en jurist i tvistemål? Kontakta oss för juridisk rådgivning eller ett juridiskt ombud i tvist.